5. Grundandet av Lidköpings Mekaniska Verkstad
Förhandskalkylerna på en mekanisk verkstad i Lidköping torde framför allt ha räknat med tvenne faktorer såsom särdeles gynnsamma för ett dylikt företag. Den ena var Lidköpings förbindande genom järnvägsbyggen, dels med Västra stambanan över Skara-Stenstorp, dels med Uddevalla-Vänersborg-Herrljunga järnväg över Håkantorp. Den förstnämnda av dessa förbindelser öppnades 1874, den senare år 1877. Den andra faktorn var stadens fördelaktiga geografiska läge i förhållande till övriga verkstadsanläggningar med deras uppland och distributionsområden. Hela centrala och västra delen av Skaraborgs län var ännu 1875 i avsaknad av en mekanisk verkstadsanläggning. Lidköpings handelsområde var av gammalt vidsträckt och rikt. Det omfattade den innanförliggande stora sädesbygden ned mot Vara och Grästorp, Kinnekullebygden samt Kållands härad. Sjöförbindelserna voro efter kanalvägarnas öppnande under 1800-talets förra hälft utomordentligt goda. Med det gamla järnbrukslandet Värmland hade staden välhävdade förbindelser över Vänern.
Järnhandeln inom Lidköpings stad hade vid 1800-talets mitt och därefter bildat en livskraftig varubransch, som emellertid måste ösa från långt avlägsna tillverkningskällor. Typisk är spannmålshandlaren O. Wendts annons i Lidköpings Nya Tidning för den 3/1 1874:
Engelska Machiner och Redskap
Såsom Lokomobiler, Ångmachiner, Tröskverk, Radsåningsmachiner,
Qwarnar, Skörde- och Slottermachiner, Ångkokningsapparater,
Sädesharpor, Potatisupptagningsplogar, Hackelsemachiner och
Gödselspridningsmachiner m.m från de bästa Engelska verkstäder
försäljes till fabrikernas priser genom
O. Wendt i Lidköping.
Man annonserade vidare om gjutgods från Bolinders, från Jonsered, Breven, Forsvik och Göteborg, om lantbruksredskap från Överum och om järnfällsängar, kaminer och decimalvågar från Munktells. Med en viss ruelse över egen oförmåga till leverans för de alltmer växande behoven såg man lantbruksegendomarna ute i herrgårdsbygderna beställa sina första ångmaskiner och lokomobiler, mejerimaskiner och tröskverk hos företag långt utanför det egna handelsområdet. Det är därför icke att betrakta såsom en tillfällighet, att initiativtagaren och grundaren av Lidköpings Mekaniska Verkstad var en branschkunnig järnvaruman, tillika bankdirektör och stadens drätselkammar-ordförande.
Järnhandlaren Adolf Fredrik Rohdin var född i Lidköping den 31/3 1832. Efter olika konditioner (anställningar) i järnhandel uppsatte han år 1863 en egen dylik affär i Lidköpings gamla stad, närmare bestämt i huset Skaragatan 57-58. Rohdin var en i många värv välförfaren man. Sålunda utsågs han redan år 1866 att förestå Skaraborgs Enskilda Banks filialkontor i Lidköping och valdes år 1872 till ordförande för stadens drätselkammare.
Redan under loppet av år 1874 hade A.F. Rohdin efter åtskilligt förarbete lyckats intressera flera prominenta lidköpingsbor för bildandet av ett bolag med uppgift att grunda och driva en mekanisk verkstad i staden. En interimskommitté bildades, bestående av förutom Rohdin själv, den förutnämnde grosshandlaren Wendt samt f. handlanden R. Knoch.
Sedan kommittén bearbetat olika aktietecknare och erhållit tillräcklig förhandsteckning ingick man i början av år 1875 till K. Maj:t med underdånig hemställan om fastställande av bolagsordningen.
Konstituerandet av bolaget samt antagandet av bolagsordningen skedde vid en sammankomst mellan aktietecknarna å Hotell Lidköping tisdagen den 18 maj 1875. Val av styrelse stod givetvis därvid som nästa ärende på föredragningslistan. Till styrelseord-förande valdes industriföretagets initiativtagare, direktör A.F. Rohdin. Övriga styrelseledamöter blevo hrr R. Knoch och C.A. Lundbäck. Den sistnämnde, ingenjör Carl Arvid Lundbäck, från Stockholm, f. 20/5 1840, utsågs till bolagets verkställande direktör och till verkstadschef.
Om sammanträdet i övrigt få vi av ett referat i Lidköpings Nya Tidning för den 16 juni vidare veta, att aktieägarna beslöto, ”att platsen för verkstaden skall utfylla å Nya stadens sannor, i närheten av hamnen utanför den blivande järnvägen till Håkantorp; att byggnaden, prydlig till sitt yttre, skall uppföras av sten samt att förberedande arbeten ofördröjligen skola taga sin början. I planen för anläggningen ingår även, till heder för förslagsställaren herr Ingenjör Lundbäck, den sunda och riktiga tanken att så småningom åstadkomma arbetar-bostäder, vilka av arbetarna på vissa villkor kunna förvärvas som egna.”
Redan den 8 juli beslöt Lidköpings stadsfullmäktige – där f.ö. A.F. Rohdin var ordförande, att på drätselkammarens tillstyrkan till det nyss bildade verkstadsbolaget försälja 112.000 kvadratfot mark av Nya stadens sannor. Köpeskillingen var tämligen överkomlig. Den sattes av fullmäktige till 1 öre kvadratfoten.